Då var det bestämt. 19 maj blir det skydiving tillsammans med Patrik, Emil och Tim, och bästa amanda som socialt stöd! haha Känner redan nu hur jag egentligen ångrar att jag ska utsätta mig för det här men #yolo!
Ska för första gången på tre månader nästan, ta mig upp och gå på kinesiska lektionen.
Ögonen är svullna och svider sen gårdagens gråtkalas, ser riktigt sliten ut.
Ikväll blire stress och ännu mer stress, måste skriva uppsats och plugga inföf provet imorgon!! :S
Gick in i min systers rum, skulle hämta mitt täcke som låg i ena hörnet på golvet. Ser i ögonvrån något mörkt som ligger i sängen, för en sekund trodde jag att det var Mille.. Inser ganska fort att det inte är han utan bara ett lila kuddfodral.. Innan jag hunnit tänka tanken forsar tårarna ner för mina kinder. Du har bara varit ifrån oss i ungefär 30 timmar nu, men saknar dig mer än vad jag någonsing kunnat ana. Du har varit en familjemedlem ända sen 2002. Då världens sötaste och tuffaste lilla kattunge blev vår, du platsade perfekt och snabbt tog du en plats i alla våra hjärtan. Inte ens pappa kunde motstå din charm.
Jag minns när du fångade din första fågel någonsin, du var knappt ett år när vi var på Öland. Vi hade dig i en liten sele och en lina. Våra blickar vändes bort bara några sekunder, under den tiden hade du lyckats hoppa upp på staketet vid huset och fångat en liten fågel som satt och solade.
Även den kvällen när du följde med oss ner till stranden och vi tvingade dig att simma kommer jag aldrig att glömma. Vi satte dig på en liten sten ute i vattnet och drog ner dig i vattnet så du var tvungen att simma iland.
När vi låtsades gråta framför dig och du kom springandes är nog ett av de bästa minnen som finns av dig. Du var inte bara en katt, du var någon som märkte när vi mådde dåligt och någon som alltid fanns där att torka tårarna med.
Alla de gånger vi har haft dig på studsmattan, dragit dig i svansen, råkat kliva på dig, vad vi än har gjort med dig har du aldrig gjort något dumt tillbaka. Aldrig bitits på riktigt annat än när vi busat, aldrig rivits, aldrig gjort något dumt... Du har alltid varit den katten som alla tycker om. Mammas fotvårdskunder, pensionärerna från ålderdomshemmet, barn som springer förbi, alla har du lyckats flirta dig in hos. Blivit matad med sushi bakom resturangen av ägaren så du knappt orkade röra dig när du kom in.
Den natten när du var ute med oss i skogen uppe på landet och vi smög runt i flera timmar. Minns när du klev i kobajset och flög som skjuten ur en kanon rätt upp i luften haha. I flera timmar var vi ute och du lämnade inte vår sida förrens vi var hemma igen. Våran egna lilla livvakt.
När lilla bonzo blev tillskott i familjen tog du det inte så bra, en ganska sur katt visade sig för första gången och du var nästan aldrig inne. Den lilla filuren skulle bara hoppa på dig och bita dina öron. Efter några månader verkade ni ha gjort upp och syskonkärleken började synas. Ni låg i samma säng, åt ur samma skål, skulle väcka hela huset med erat jamande samtidigt haha och hjälpte till att tvätta varandra.. Finns hur många minnen som helst med dig, du har ju trots allt varit med oss största delen av vår uppväxt.. Många roliga, mysiga, härliga och underbara minnen delar vi med dig.
Det är svårt att förstå, men det har börjat komma upp för mig nu att du faktiskt inte finns vid vår sida längre, du kommer inte längre väcka oss på nätterna för du vill gå ut och du kommer inte längre busa med oss på dagarna. Vi kommer alltid sakna dig. Vår älskade underbara katt. Vila i frid Mille..
